Finlands historia är också vår (SvD, 10.9.2013.)Historian professori Dick Harrison, joka kirjoittaa myös säännöllisesti Svenska Dagbladettiin arvioi melko kriittisesti Herman Lindqvistin teosta När Finland var Sverige (Albert Bonniers Förlag, 495 s) Svenska Dagbladetissa 10.9.2013.
Harrison kritisoi Lindqvistiä rutiinomaisesta, traditionaalisesta suhtautumisesta ja käsittelytavasta Ruotsin historiaan, joka jälleen kerran keskittyy liikaa kuninkaisiin ja heidän poikiinsa:Herman Lindqvist skriver habilt om de nära 700 år som Finland var en del av Sverige. Han väljer att betona likheterna mellan länderna, men missar därmed delar av den finländska sociala och ekonomiska historien.
Harrisonin mielestä Lindqvistin näkökulma on vino ja subjektiivinen, jonka vuoksi merkittävä osa Suomen historiaa katoaa:Inte riktigt, men nog finns det skäl till kritik. Min största invändning mot ”När Finland var Sverige” är att boken i stora drag formar sig till en traditionell svensk rikshistoria. Här finns, än en gång, Kalmarunionen, Gustav Vasa och hans söner, trettioåriga kriget och stormaktstiden, Karl XII, frihetstiden och gustavianerna. Skildringen dignar under berättelser om kungar och krig. Finlands roll framhävs förvisso, men inte på bekostnad av det övriga. Den som läser boken får en allmänhistorisk repetition av det svenska rikets förflutna, med viss övervikt för finländska företeelser.
Harrison kyllä myös kiittää Lindqvistin teoksen ristiretkiaikaan sijoittuvaa osaa jossa tämä viittaa Tuomas Heikkilän piispa Henrik tutkimuksiin:Dessutom rör det sig om ett skevt och subjektivt urval. Lindqvist har inte strävat efter att lyfta upp historiska processer och element som särskilt utmärkte den östra delen av riket. Han är snarare ute efter att peka på de övergripande likheterna mellan Sverige och Finland i förfluten tid. Följden blir att en betydande del av Finlands historia försvinner
Lopuksi Harrison tuo esille myös sen, miten Lindqvist nykytutkimukseen viitaten jälleen kerran vetää maton niiden alta jotka kuvittelevat ”Ruotsin” ja ”ruotsalaisten” sortaneen ”Suomea” ja ”suomalaisia” keskiajalla ja käyttävät tätä virheellistä ja anakronistista näkemystään hyväksi kielivihan nostattamisessa. Harrison mm. lainaa Suomalaisuuden liiton entistä puheenjohtajaa Pentti Huttusta, joka vuonna 2001 lausui: ”Vapaa suomalainen ei alistu vääryyksiin; hän tekee niin kuin Lalli eli surmaa sortajansa.” Sinällään kyllä järkyttävä esimerkki siitä mitä historian vääristely voi saada aikaan, ensin puheissa ja sitten ehkä myös teoissa.Ibland är dock Lindqvist värd applåder. De textavsnitt som berör korstågen till Finland och inlemmandet av landet i det svenska riket är ofta forskningsmässigt uppdaterade. Jag vill särskilt framhäva Lindqvists generösa erkännande av Tuomas Heikkiläs forskning om biskop Henrik och dennes legend. Heikkilä, som tillhör den senaste generationens finska historiker, har efter noggranna källkritiska studier ifrågasatt att Finlands skyddshelgon och hans mördare Lalli över huvud taget har existerat.
* Dick Harrsison: Finlands historia är också vår (SvD, 10.9.2013.)Vad som kan göra ”När Finland var Sverige” kontroversiell, i den mån den blir föremål för debatt, är snarare det sätt på vilket Herman Lindqvist skildrar den svenska koloniseringen av Finland under medeltiden. Han betonar, helt i linje med modern forskning (både finsk och svensk), att immigrationen var övervägande fredlig, att den präglades av inflyttning av vanliga bönder i ett läge där det svenska riket ännu var svagt och outvecklat.
Här är vi fjärran från forna svenska läroböckers stolta redovisning av erövringståg i österled under dådkraftiga Uppsalakungar. Vi är också fjärran från de tolkningar av skeendet som gör gällande att immigrationen hade formen av en imperialistisk svensk aggression mot Finlands urbefolkning, en tolkning som är utmärkande för mycket av den hätska retorik gentemot finlandssvenskar som återfinns hos till exempel Finskhetsförbundet och Sannfinländarna. Inom vissa finska kretsar har finlandssvenskarna ordagrant utmålats som ”huggormar vid vår barm”, som rester av en erövrarbefolkning som massutrotade finnar på 1100- och 1200-talen. Vid besök i Finland har jag personligen hört ord om att finlandssvenskarna bör ”utplånas”. Eller som Finskhetsförbundets förre ordförande Pentti Huttunen skrev i tidningen Suomen Mieli: ”Den frie finnen böjer sig inte för orättvisan; han gör som Lalli och dräper den som vill förtrycka honom.”
Till skillnad från dylika populister redovisar Herman Lindqvist på punkt efter punkt vad historiker, språkforskare, arkeologer och genetiker har kommit fram till. Hans slutsats är att Finland ”ända sedan tidernas begynnelse varit ett mångkulturellt land med flera parallella språk”. Han konstaterar också att detta aldrig var ett problem före det nationalistiska uppvaknandet på 1800-talet. Under den långa tidsperiod han behandlar i sin bok kom språkfrågan aldrig upp till diskussion.
* Herman Lindqvist: När Finland var Sverige (kustantajan sivu)