Torsten Helsingius: Dagdrivare.
Fast jag misstänker, att det dock sist och slutligen är arbetet, som lär oss greppet på tillvaron, säger jag ingenting om vårt liv som sådant: att flanera kan vara en utsökt njutning, bara man gör det med det rätta sinnelaget, utan övermod. Och bara man har råd till det. Men utan pengar saknas den reella grunden.
...
Hittills har jag funnit endast tandvärk värd att tagas på allvar. Skål!
...
Kasper och han hade tagit saken grundligt: ångskåp, karbad, dusch, bassin; sist ett par timmars vila under stilla prat. (Bad Central)
...
Otto log, men han rycktes med av pojktidens minnen; med ens satt han på golvet framför bokskåpet och letade på nedersta hyllan bland böckerna från gossåren. Han tog fram en hel packe: Björnjägarens son, Skalpjägarna, Frank Norris äventyr bland indianer och guldgrävare, Spöket på floden, Öknens ande, Ett lejon till sjöss, Hjärtat, Gosskolan i Plumfield.
...
På Norra kajen lyste en gles lyktrad med sitt gammaldags lugna sken. Och då taptot tystnat, trängde ljuden från staden upp till terrassen: en ångare lossade i Södra hamnen, spårvagnar rullade över Skatuddsbron, på Kapellet spelades Toreadore; automobilsignaler och hästtramp hördes; röster från några individer i skuggan av magasinet nedanför nådde altanen.