Om National-Literaturens i Finland utveckling, och nödvändigheten af dess vidare bearbetning.
(Uppläst vid Finska Literatur-Sällskapets Årsdag den 16 Martii 1842).
Mine Herrar!.
Likasom det höfves den enskilta tänkande menniskan, sedan hon uppnått ett nytt tidskifte, att skåda tillbaka på den tillryggalagda banan, att gå med sig till doms samt granska resultaterne af sina sträfvanden och sin verksamhet; så hafva äfven föreningar och corporationer, in gångna i ändamål att med förenade krafter eftersträfva något för önskvärdt och godt erkändt mål, hvartill den enskiltes bemödanden ansetts vara otillräckeliga, funnit det lempeligt, att tid efter annan begå sådana redogörelse- och räkenskapsdagar. En sådan begår det Finska Literatur-Sällskapet i dag. Man har dervid fästat minnet af den frejdare Lärare, hvilken mera än någon annan Finsk man spridt upplysning öfver vårt Folks forntid, samt mera än någon verkat till väckande af Nationalkänslan. Sällskapet har valt till sin årsfest den dag då Porthn slutade sitt inflytelserika lif, uppgjorde sin räkning med verlden, och, ehuru icke utan medvetande att icke ens han förmått fullborda sina planer, likväl med den tillfredsställelse, att icke hafva offrat sina krafter åt egennyttan och flärden, utan endast åt ett älskadt fosterlands och åt sanningens tjenst, kunde nedlägga sitt trötta hufvud till hvila, och med lugn se till mötes ej efterverldens dom, än den osvikeligare på andra sidan om grafven. Ingen dag kan derföre heller vara mera lämpelig än denna till en redogörelse för de sträfvanden, så inskränkta de än månde vara, genom hvilka vårt sällskap sökt att lemna en skärf till den Finska Literaturens riktande.
....
Med hvad böra vi, hvad böra Finnarne och förnämligast de bildade göra, för att bibehålla och förkofra vår nationalitet? skall den bildade afsäga sig sin bildning? skall det språk, som hitintills uppammat oss och meddelat oss culturens välgerningar förkastas och utplånas? skall all upplysning framdeles iklädas Finskt tungomål? - Visserligen icke; culturen har för långt framskridit, än att den obildade Finskan genast kunde blifva ett tjenligt vehikel för densamma; detta skulle vara ett sätt att återföra oss till medeltidens barbari. Hvad hafva vi då att göra? Svaret synes mig icke vara så svårt; den väg vi böra beträda, är visad. På de sista trettio åren har ett förut okändt nit för Finskans bearbetande vaknat. Vi hafva på denna tid erhållit fem språkläror, tvenne ordböcker, flera språkets lynne och egenheter specielt framställande afhandlingar, åtskilliga till folkets bildning bestämda tidningar, läro- och läseböcker, samt öfversättningar eller imitationer af bildade folkslags klassiska arbeten.
...
Gabr. Rein.