Kullervo
Modren fostrar många dufvor,
Föder upp en svärm af svanor,
Ställer dufvorna på gärdet,
Svanorna till strömmen följer;
Kom en örn och höjde upp dem,
Kom en hök, omkring dem spridde;
Vingad fogel dem förströdde,
Bar den ena till Karelen
Och den andra bort till Ryssland,
Lemnade den tredje hemma.
Den som hän till Ryssland bragtes,
Växte till en skicklig köpman,
Den som till Karelen fördes,
Blef den frejdada Kalervo,
Den i hemmet ensam blefne
Fostrades till Untamoinen,
Till en plåga åt sin fader
Och till smärta åt sin moder.
Untamoinen sänker näten
I Kalervos fiskevatten;
Kalervoinen näten vittjar,
Samlar fiskarna i väskan;
Untamo, den vrånge mannen,
Röres häftigt upp till vrede,
Gör ett krig med sina fingrar,
Rättegång med sina näfvar,
Väcker strid om fiskens skräden,
Tvist om aborren som leker.
...
(Suomi-Tidskrift 1850)