Pöytäkirja, joka tehtiin Suomen Suuriruhtinaanmaan kymmenensiä yleisiä Valtiopäiviä lopetettaessa Keisarillisen Linnan valtiosalissa Helsingissä 2 p:nä Kesäkuuta 1894.
Suomenmaan Kenraalikuvernööri, Kenraaliajutantti, Jalkaväen-kenraali Kreivi Feodor Heiden, jonka Hänen Majesteettinsa Keisari ja Suuriruhtinas Armossa oli valinnut ja määrännyt Keisarillisen Majesteetin puolesta lopettamaan Valtiopäivät ja laskemaan Suomen Valtiosäädyt kotiin, tuli, Hänen Majesteettinsa Armollisimmasti vahvistamain Valtiopäiväin lopettajais-juhlamenojen mukaan, oltuansa läsnä jumalanpalveluksessa kaupungin Nikolainkirkossa, viisitoista minuuttia ennen kello yhtä päivällä valtiosaliin, jolloin Kenraalikuvernöörin edellä kävivät:
1:ksi) Valtiopäiväin Juhlamenojen-ohjaaja ja hänen Apulaisensa;
2:ksi) Senaatin Prokuraattori ja Jäsenet, kaksi aina rinnakkain;
3:ksi) Senaatin Talous- ja Oikeus-osaston Vara-esimiehet; sekä hänen jäljessänsä
4:ksi) Kenraalikuvernöörin Apulainen ja Kenraalikuvernöörin seurueeseen kuuluvat henkilöt.
Ritaristo ja Aatelissääty Maamarsalkin kanssa sekä Pappis-, Porvaris- ja Talonpoikaissäädyt Puhemiehinensä olivat, oltuansa läsnä jumalanpalveluksessa Nikolainkirkossa, ennen Kenraalikuvernöörin tuloa valtiosaliin, sinne kokoontuneet.
Saliin tultuansa asettui Kenraalikuvernööri valta-istuimen portaiden viereen.
Senaatin Oikeus- ja Talous-osaston Vara-esimiehet sekä Senaatin Jäsenet ja Prokuraattori kuin myös Kenraali- kuvernöörin Apulainen ja Kenraalikuvernöörin seurueeseen kuuluvat henkilöt kävivät heille määrätyille sijoille.
Sen perästä astuivat esiin Maamarsalkki, Presidentti Lars Theodor von Hellens ja muiden Säätyjen Puhemiehet: Arkkipiispa, Jumaluusopin Tohtori Torsten Thure Renvall, Kauppaneuvos Joachim Kurtén ja Talollinen Kaarlo Wärri, kukin vuorostaan, sekä toivat esiin, itsekukin Säätynsä nimessä, seuraavissa Kenraalikuvernöörille pitämissään puheissa Säätyjen alamaiset kunnioituksen osotukset ja onnentoivotukset Hänen Majesteetillensa Keisarille ja Suuriruhtinaalle.
Maamarsalkki von Hellens:
"Herr Grefve!
Frivilligt iklädande sig den stora ansvarigheten i folkrepresentantens kall, med full känsla af dess allvar, sammanträdde Ridderskapet och Adeln jämte Finlands öfriga Ständer till den landtdag, som nu nått sin afslutning, och har redligt och samvetsgrant sökt medverka till sådan lösning af Ständerna förelagda frågor, hvilken enligt Ridderskapet och Adelns öfvertygelse bäst öfverensstämde med finska folkets behof, önskningar, rättsmedvetande och pligter, äfvensom vore för landets utveckling och välfärd samt allmän trefnad mest gagnelig. Vid denna sin verksamhet lifvades Ridderskapet och Adeln städse af fast förtrostan på Hans Majestät Kejsaren och Stortfurstens höga vishet, upplysta kärlek till rätt och sanning samt landsfaderliga huldhet och välvilja för Hans trogna finska undersätar.
Ridderskapet och Adeln anhåller att Eders Excellens ville till Hans Kejserliga Majestät frambära uttrycken af Ridderskapet och Adelns djupa undersätliga vördnad och tillgifvenhet samt varmaste välönskningar för Hans Majestät och Dess Höga Familj såsom ock att Ridderskapet och Adeln vågar underdånigast innesluta sig i Hans Kejserliga Majestats Nådiga hägn och bevågenhet."
Arkkipiispa Renvall:
"Eders Excellens!
Landtdagens göromål äro afslutade och öfverlemnas nu besluten till Hans Majestats nådiga profning och stadfastelse.
Såsom det egnar ett folk, som tillitsfullt kan vända till en älskad Monark, hafva Finlands Ständer öppet och uppriktigt framlagt för Hans Majestät de bekymmer, som varit lägrade öfver det finska folkets sinnen. De hoppas förvisst, att Hans Majestät med samma dyrbara förtroende och oskattbara bevågenhet, som Han sjelf i likhet med sina högre företrädare visat detta folk, skall uppskatta Ständernas uttalanden angående utvecklingen af landets lagstiftning enligt den ordning, grundlag af ålder bjudit.
Liksom inom hela det Ryska rikets område, så äfven inom Finlands landamären har Hans Kejserliga Höghet Tronföljarens förlofning med en högboren tysk prinsessa framkallat liflig glädje. Måtte den unge Fursten blifva så lycklig, som miljoners kärlek och tillgifvenhet det önskar och hoppas!
En tilldragelse, betydelsefull i det finska folkets historia, har den afslutade landtdagen att anteckna. Ärestoden åt Hans Majestäts höge Fader Kejsaren och Storfursten Alexander II, glorvördigst i åminnelse, har blifvit med Hans Majestäts Nådiga tillåtelse aftäckt. Folkets kärlek och tacksamhet hade upprest minnesvärden. Derför beherskade ock en högtidlig, af innerlig glädje präglad stämning de otaliga skaror, som från alla delar af vårt land samlats att deltaga i högtidligheterna vid statyns aftäckande.
De huldrika ord, som på Hans Majestäts vägnar uttalades vid aftäckandet, skola tacksamt bevaras i det finska folkets hjärtan, såsom en dyrbar erinran om det orubbade bevarandet af Finlands i lag grundade ställning.
Presteståndet anförtror i Guds, den Allsmäktiges, fortfarande hägn Hans Majestät, Finlands älskade Kejsare och Storfurste, Hennes Majestät Kejsarinnan, Hans Kejserliga Höghet Tronföljaren och hela den Kejserliga familjen och anhåller ödmjukast att Eders Excellens ville till Hans Majestät framföra försäkran dets orubbliga trohet och vördnad."
Kauppaneuvos Kurtén:
Herr Grefve!
Då på grund af Hans Majestäts Nådiga påbud 1894 års landtdag nu afslutats, är det för Finlands Borgarestånd en kär pligt att, innan Ständerna åtskiljas, till Hans Majestät Kejsaren landets älskade Storfurste, frambära försäkran om Borgareståndets undersåtliga vördnad och trohet.
Finlands Ständer hafva under den nu afslutade landtdagen med ansträngdt arbete då ander uppbjudande af alla insigter vinnlagt sig om att samvetsgrant och till landets gagn lösa de ärenden, som af Hans Majestät till dem hänskjutits, och att framställa sina på en noggran kännedom af landets behofver grundade önskningsmål beträffande åtgärder, som från Styrelsens sida vore i ett eller annat hänseende af nöden. Vid sina härutinnan fattade beslut hafva Ständerna, såsom deras pligt dem bjudit, städse haft till ögnamärke landets och folkets bästa, och då detta ju äfven måste vara en ädel Monarks högsta mål, hysa de full förtröstan, att det skall täckas Hans Majestät att i Nåder godkänna och stadfästa dessa beslut.
Värdes Herr Grefve till Hans Majestät framföra Borgareståndets innerliga välönskningar för Deras Majestäters och hela det Kejserliga husets sällhet och välgäng."
Talollinen Wärri:
"Herra Kreivi!
Talonpoikaissäätykin, joka taasen on valtaistuimen juurelle kokoontunut, pyytää Valtiopäiväin nyt päättyessä Teidän Ylhäisyytenne kautta saada esiinkantaa Hänen Keisarilliselle Majesteetillensa vilpittömät, alamaisen uskollisuutensa ja kiitollisen rakkautensa tunteet.
Selvästi tajuten asemansa tärkeyden eduskunnassamme, on talonpoikaissääty täydestä halusta ja täydellä tarmolla ottanut puolestaan osaa säätyjen tehtäviin. Se on tässä työssä vakavasti luottanut sihen että Hänen Majesteetinsa Keisari maamme armollinen Suuriruhtinas on ottava korkeaan huomioonsa mitä Hänen alati uskollinen Suomen kansansa tarvitsee ja kaipaa. Tätä luottamusta tukevat nekin toimenpiteet maamme hyväksi; jotka esiintyvät Hänen Majesteetinsa näille valtiopäiville antamissa armollisissa esityksissä. Näistä toiset ovat sisältäneet parannuksia lainsäädännön alalla, toiset taas monta tärkeätä ehdotusta maamme taloudellisen tilan kohottamiseksi.
Erinomaisen riemun tunteilla ovat Suomen Säädyt Hänen Majesteetinsa armollisimmalla suostumuksella ja ylevällä myötävaikutuksella näiden valtiopäiväin aikana paljastaneet muistopatsaan ijäti unhottamattomalle hyväntekijälleen Keisari Suuriruhtinas Aleksanteri II:lle. Tuo hetki oli kaunis juhlahetki, ja koko Suomen kansa vietti silloin yhtenä miehenä sen hallitsijan muistoa, joka tukemalla ja kehittämällä perustuslakejamme on antanut maallemme laajan edistyksen mahdollisuuden.
Vilpittömästi ja hartaasti on Talonpoikaissääty yhtynyt siihen yleiseen iloon, jonka Hänen Keisarillisen Korkeutensa, Perintöruhtinaan Cesarevitsin ja Suuriruhtinaan hiljattain tapahtunut kihlaus on maassamme herättänyt.
Kaikkivaltias Jumalamme, Kuningasten Kunungas, siunatkoon rakkan ruhtinaamme ja Hänen hallituksensa Suomenkin onneksi, tämän kansan hyväksi. Tällä syvimmästä sydämmestään lähtevällä toivotuksella Suomen Talonpoikaissääty pyytää olla suljettu ylevä-mielisen Suuriruhtinaansa isälliseen huomaan."
Sittenkuin Maamarsalkki ja Puhemiehet olivat astuneet Kenraalikuvernöörin eteen, antoi Maamarsalkki Kenraalikuvernöörille Suomen Suuriruhtinaanmaan Valtiosäätyjen päätöksen, joka on tehty yleisillä Valtiopäivillä Helsingissä 2 p:nä Kesäkuuta 1894 sekä kirjoitettu Ruotsin ja Suomen kielillä.
Kenraalikuvernööri luki sen perästä Hänen Majesteettinsa Keisarin ja Suuriruhtinaan Valtiosäädyille antaman, Korkeimmasti omalla kädellä allekirjoitetun venäjänkielisen puheen, joka oli näin kuuluva...
Sittenkuin Kenraalikuvernööri oli tämän Armollisen puheen Ruotsin ja Suomen kielille käännettynä antanut Senaatin Oikeus-osaston Vara-puheenjohtajalle Vapaaherralle Johan Philip Palménille, luki Vapaaherra mainitut käännökset valta-istuimen portaiden vierestä ja kuuluvat ne tähän otettuina näin:
"Representanter för finska folket!
Då den för edra arbeten bestämda tiden nu lilländagått, tackar Jag eder för edra mödor, egnade åt landets väl, samt de af eder upprepade gånger å finska folkets vågnar uttalade känslor af undersåtlig trohet och tillgifvenhet för Mig och Min Kejserliga Familj.
Anbefallande eder och hela Mitt finska folk i den Högstes nåd förklarar Jag landtdagen afslutad och förblifver eder oföränderligt välbevågen.
ALEXANDER."
"Suomen kansan edustajat!
Kun teidän toimellenne määrätty aika nyt on loppuun kulunut Minä kiitän teitä teidän työstanne maan hyväksi sekä teidän, Suomen kansan puolesta, useasti lausumistanne alamaisen uskollisuuden ja rakkauden tunteista Minua ja Minun Keisarillista Perhettäni kohtaan.
Sulkien teidät ja koko Minun Suomen kansani Kaikkivaltiaan armoon Minä julistan valtiopäivät päättyneiksi ja pysyn teille muuttumattomasti suosiollisena.
ALEKSANDER."
Valtiosäädyt nostivat sitte vilkkaita ja äänekkäitä eläköönhuutoja Hänen Majesteetillensa Keisarille ja Suuriruhtinaalle.
Kenraalikuvernööri lähti, edellänsä Senaatin Prokuraattori ja Jäsenet sekä Senaatin Talous- ja Oikeus-osaston Vara- esimiehet ja sitä paitsi seurueensa saatossa, valtiosalista vähä jälkeen kello yhden, jonka perästä Valtiosäädytkin astuivat pois.
Kaikkein-armollisimman määräyksen mukaan:
E. Johnsson.