Väitöskirja lapsenmurhista 1700-luvun Suomessa
Lähetetty: 18.11.09 17:38
Seuraava Helsingin yliopistossa tarkastettava väitöskirja on nyt luettavissa
E-thesis-palvelussa:
Mona Rautelin: En förutbestämd sanning. Barnamord och delaktighet
i 1700-talets Finland belysta genom kön, kropp och social kontroll
(humanistiska fakulteten, historiska institutionen)
URL: http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-10-5802-8
Väitöstilaisuus järjestetään 28.11.2009 kello 10 osoitteessa Yliopiston
päärakennus, Fabianinkatu 33, sali 13. Vastaväittäjänä on dosentti
Marko Lamberg, Jyväskylän yliopisto, ja kustoksena professori Markku Kuisma.
Väitöskirjan tiivistelmä:
Varje år dör något nyfött spädbarn som fötts utan omgivningens kunskap. Barnadråp förr kallat barnamord granskas nu i Finland i en doktorsavhandling om 1700-talet. Gärningen studeras utgående från 269 barnamordsfall och 142 delaktighetsbrott inom Åbo hovrätts jurisdiktion. Av dem har 83 ovanligt detaljerade och delvis exceptionella fall analyserats ingående med stöd av modern medicinsk forskning. Andra källor är samtida läkares och rättslärdas skrifter, debattskrifter, skillingtryck, besvär och nådeansökningar.
Undersökningens forskningsperspektiv och metod är nya. Tidigare forskning har fokuserat på barnamörderskorna. Brottet har setts som ett uttryck för samhällets negativa syn på utomäktenskapliga förbindelser, ogifta mödrar och oäkta barn. I Finland riskerade kvinnor bli barnamörderskor uttryckligen för att de följde normerna om parbildning, graviditet och förlossningar. Förlossningen eller andras delaktighet avgjorde saken.
Majoriteten av barnamordsbrotten var omedvetna. Förstfödande barnamörderskor begrep inte att de födde barn och sökte instinktivt kriminaliserad avskildhet vid krystningsskedet. En del trodde att de skulle tömma tarmen och födde barnet på toaletten. Efter den oförväntade förlossningen gömdes barnen i tron att de var dödfödda. Mönstret var detsamma i det förmoderna Västeuropa. Det finns också belagt i modern medicinsk forskning om omedvetna graviditeter.
Oöverlagda dråp och barnkvävningar var mindre vanliga. De förra begicks av kvinnor som i modern tid skulle diagnostiseras med ADHD-syndrom, de senare för att ingen hjälpte kvinnan vid förlossningen som nästan skedde inför ögonen på dem. Barnskriket kunde då få kvinnan att instinktivt tillgripa våld, ett fenomen som förekommer i det moderna Shaken baby-syndromet. En grundliggande förklaring är att social kontroll av kvinnokroppar var omöjlig under 1700-talet. Också gifta kvinnor dolde sin graviditet, ibland också förlossningen.
Det existerade ett gap mellan agrar verklighet och lagstiftarnas föreställningar. Rättsväsendet var bundet av sin tids kunskaper, lagar och kontraproduktiva kriminalpolitik. Endast fem barnamörderskor frikändes. Majoriteten av de medskyldiga undslapp straff. Ogifta tjänstepigor var lättast att ange utan skrupler och dominerade bland barnamörderskorna. Rättvisa skipades inte. Orsakerna blev dolda och brottet gick inte att stävja.
E-thesis-palvelussa:
Mona Rautelin: En förutbestämd sanning. Barnamord och delaktighet
i 1700-talets Finland belysta genom kön, kropp och social kontroll
(humanistiska fakulteten, historiska institutionen)
URL: http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-10-5802-8
Väitöstilaisuus järjestetään 28.11.2009 kello 10 osoitteessa Yliopiston
päärakennus, Fabianinkatu 33, sali 13. Vastaväittäjänä on dosentti
Marko Lamberg, Jyväskylän yliopisto, ja kustoksena professori Markku Kuisma.
Väitöskirjan tiivistelmä:
Varje år dör något nyfött spädbarn som fötts utan omgivningens kunskap. Barnadråp förr kallat barnamord granskas nu i Finland i en doktorsavhandling om 1700-talet. Gärningen studeras utgående från 269 barnamordsfall och 142 delaktighetsbrott inom Åbo hovrätts jurisdiktion. Av dem har 83 ovanligt detaljerade och delvis exceptionella fall analyserats ingående med stöd av modern medicinsk forskning. Andra källor är samtida läkares och rättslärdas skrifter, debattskrifter, skillingtryck, besvär och nådeansökningar.
Undersökningens forskningsperspektiv och metod är nya. Tidigare forskning har fokuserat på barnamörderskorna. Brottet har setts som ett uttryck för samhällets negativa syn på utomäktenskapliga förbindelser, ogifta mödrar och oäkta barn. I Finland riskerade kvinnor bli barnamörderskor uttryckligen för att de följde normerna om parbildning, graviditet och förlossningar. Förlossningen eller andras delaktighet avgjorde saken.
Majoriteten av barnamordsbrotten var omedvetna. Förstfödande barnamörderskor begrep inte att de födde barn och sökte instinktivt kriminaliserad avskildhet vid krystningsskedet. En del trodde att de skulle tömma tarmen och födde barnet på toaletten. Efter den oförväntade förlossningen gömdes barnen i tron att de var dödfödda. Mönstret var detsamma i det förmoderna Västeuropa. Det finns också belagt i modern medicinsk forskning om omedvetna graviditeter.
Oöverlagda dråp och barnkvävningar var mindre vanliga. De förra begicks av kvinnor som i modern tid skulle diagnostiseras med ADHD-syndrom, de senare för att ingen hjälpte kvinnan vid förlossningen som nästan skedde inför ögonen på dem. Barnskriket kunde då få kvinnan att instinktivt tillgripa våld, ett fenomen som förekommer i det moderna Shaken baby-syndromet. En grundliggande förklaring är att social kontroll av kvinnokroppar var omöjlig under 1700-talet. Också gifta kvinnor dolde sin graviditet, ibland också förlossningen.
Det existerade ett gap mellan agrar verklighet och lagstiftarnas föreställningar. Rättsväsendet var bundet av sin tids kunskaper, lagar och kontraproduktiva kriminalpolitik. Endast fem barnamörderskor frikändes. Majoriteten av de medskyldiga undslapp straff. Ogifta tjänstepigor var lättast att ange utan skrupler och dominerade bland barnamörderskorna. Rättvisa skipades inte. Orsakerna blev dolda och brottet gick inte att stävja.