Väitöskirja Kustaa III:sta ja kuninkuudesta

[Jyrki Ilva]

Väitöskirja Kustaa III:sta ja kuninkuudesta

Seuraava Helsingin yliopiston väitöskirja on nyt luettavissa
E-thesis-palvelussa:

Henrika Tandefelt: Gustaf III inför sina undersåtar : Konsten
att härska och politikens kulturhistoria
(humanistiska fakulteten, historiska institutionen)
URL: http://urn.fi/urn:isbn:978-952-10-3916-4

Väitöstilaisuus järjestetään 19.5.2007 kello 10.15 osoitteessa
Yliopiston päärakennus, sali 13, Fabianinkatu 33. Vastaväittäjänä
on professor Bo Lindberg, Göteborgs universitet, ja kustoksena
professori Henrik Meinander.

Väitöskirjan tiivistelmä:

Avhandlingen undersöker den gustavianska politiska kulturen
utgående från frågan vad konungaskap egentligen var under
1700-talets andra hälft. Arbetet söker svar på frågan varför
Gustaf III, hans ämbetsmän, kavaljerer och andra samtida
ägnade så stor möda på företeelser som av andra samtida och
framför allt många senare tiders forskare inte har uppfattats som
relevanta. Teatrala tornerspel, heroisk opera, högtidliga ceremonier,
detaljerade etikettsregler, extravaganta uttryck för kungens
nåd, målningar, medaljer och arkitektur kunde få kungens
odelade uppmärksamhet.

Kungens kritiker ansåg tidvis att dessa förehavanden var onödigt
dyra och tidskrävande. Senare historiker, författare, regissörer
och andra som har skildrat Gustaf III har inte sällan sett detta
”ruling by semiotics” som tecken på fåfänga, ytlighet eller okunnighet.
Varför sysslade Gustaf III inte med allvarliga statsangelägenheter?
Var han bara ”en teaterkung”?

Arbetet bygger på ett brett källmaterial bestående av protokoll, tal,
brev, dagböcker, tidningspress, diktning, dramatik, målningar,
medaljer, ritningar och inskriptioner. En första del behandlar de
kungliga nådevedermälena: ordnar, medaljer, nobilisering, titlar,
tjänster och gåvor. En andra del undersöker ceremonier, retorik
och ikonografi i samband med grundandet av Vasa hovrätt 1776.
Den tredje och sista delen betraktar det ryska kriget 1788–1790
som en scen där kungens och andra aktörers agerande kan
studeras i relation till litterära och konstnärliga konventioner.

Avhandlingen kritiserar ett slentrianmässigt jämförande av
föreställningarnas, idéernas och metaforernas verklighet med
faktahistoriens händelsehistoriska verklighet som ett slags facit.
Kritiken utmynnar i en diskussion om begreppet roll och det om
Gustaf III myntade begreppet ”den stora rollen”, som i sig ofta
implicerar en för 1700-talet och Gustaf III främmande
förklaringsmodell om en individ som iklär sig påklistrade roller.
Gustaf III och hans gelikar på de europeiska kejserliga och
kungliga tronerna spelade inte rollen av en härskare eller
ett majestät, utan de var Majestätet i alla sammanhang, både
i egna och i omvärldens ögon.