Turun yliopiston ja Åbo Akademin historia-aineiden tutkijat ja opettajat järjestävät Kansallisarkiston Turun toimipisteen huhtikuun ainoana kaikille avoimena tutkijasalipäivänä 16.4. toimintapäivän. Vuonna 1932 perustettu entinen maakunta-arkisto sijaitsee osoitteessa Aninkaistenkatu 11.
Tutkijat kokoontuvat arkistolle tekemään työtään arkistolähteiden parissa ja samalla esittämään vastalauseensa Kansallisarkiston nykypolitiikalle sekä osoittamaan tukea niille paikkakunnille, joiden arkistot uhataan sulkea kokonaan. Suomen Historiallinen Seura tukee turkulaisten mielenilmaisua ja on mukana tapahtumassa.
Toimintapäivä alkaa kokoontumisella klo 9.45 arkiston ulko-ovien eteen, jossa Suomen historian professori Kirsi Vainio-Korhonen pitää puheen ennen ovien avautumista. Tavoitteena on koota paikalle mahdollisimman suuri joukko tutkijoita ja opiskelijoita kaikista turkulaisista historian oppiaineista osoituksena siitä, kuinka monien työtä uudistus haittaa. Tämän jälkeen tutkijat ja opiskelijat siirtyvät sisälle arkistoon tekemään työtään tutkijasaliin tilattujen aineistojen parissa.
Medialla on toimintapäivän yhteydessä mahdollisuus tutustua tarkemmin siihen, millaisia aineistoja tutkijat käyttävät ja miten digitaalisen toimittamisen malli konkreettisesti haittaa työntekoa.
Kansallisarkisto on säästöpaineisiin vedoten lakkauttamassa toimipisteitään suurissa yliopistokaupungeissa ja siirtymässä ensisijaisesti aineistojen digitaaliseen toimittamiseen. Turussa toimipiste säilyy, mutta se on kaikille avoinna enää vain yhden päivän kuukaudessa. Asioinnin kiireellisyyteen vetoava voi lisäksi hakea lupaa omatoimiasiointiin, jolle on varattu viikko kuukaudessa. Tutkijasalien sulkeutumiset on tarkoitus korvata digitaalisella toimittamisella, mutta sen kautta saa tilattua vain yhden arkistoyksikön kerrallaan ilmaiseksi ja toimitusaika on kaksi viikkoa. Seuraavan ilmaisen tilauksen voi tehdä vasta edellisen saavuttua. Edes muutaman arkistoyksikön tilaaminen digitoituna on hidasta, ja tutkimuksessa pitää usein käydä läpi kymmeniä yksikköjä. Useampia tilauksia saa maksullisesti, mutta tutkijoilla ja etenkään opiskelijoilla ei ole varaa maksaa hinnaston mukaista lähes 60 euron summaa arkistoyksiköltä.
Kysymys ei ole ainoastaan Kansallisarkiston sisäisistä järjestelyistä vaan laajemmin koulutus- ja tiedepolitiikasta sekä alueellisesta tasa-arvosta.
Kansallisarkisto ei ole ottanut huomioon historiantutkijoiden jo pitkään esittämää kritiikkiä siitä, että malli, jonka on tarkoitus parantaa aineistojen saatavuutta, tosiasiassa samalla heikentää tutkijoiden pääsyä niiden pariin ja vaikeuttaa sekä pahimmillaan jopa estää työntekoa. Arkistomateriaaleja käyttävät tutkimuksen lähteinä historiantutkijoiden lisäksi myös muut humanististen ja yhteiskuntatieteellisten alojen tutkijat.
Suomen Historiallinen Seura on esittänyt tilanteen ratkaisemiseksi kansallisen arkistostrategian laatimista ja vedonnut tiede- ja kulttuuriministeri Mari-Leena Talvitiehen sekä useisiin kansanedustajiin asiassa.
Lisätietoja: tutkijatohtori Liisa Vuonokari-Bomström, lmvuon@utu.fi
Historieforskare och lärare i Åbo protesterar mot förändringarna vid Riksarkivet genom att ordna en aktionsdag vid Riksarkivets verksamhetsställe den 16 april
Forskare och lärare inom historieämnena vid Åbo universitet och Åbo Akademi ordnar en aktionsdag vid Riksarkivets verksamhetsställe i Åbo den 16 april, som är den enda dagen i april då forskarsalen är öppen för allmänheten. Arkivet finns på Aningaisgatan 11, i det som tidigare gick under namnet Åbo landsarkiv och som grundades 1932.
Forkarna samlas i arkivet för att arbeta med material och samtidigt framföra sin protest mot Riksarkivets nuvarande politik samt visa sitt stöd för de universitetsorter vars arkiv hotas av nedläggning. Finska Historiska Samfundet – Suomen Historiallinen Seura stöder initiativet i Åbo och deltar i evenemanget.
Aktionsdagen inleds kl. 9.45 utanför arkivets entré, där professor i Finlands historia vid Åbo universitet, Kirsi Vainio-Korhonen, håller ett tal innan dörrarna öppnas. Målet är att samla en så stor grupp forskare och studenter som möjligt från alla historieämnen i Åbo för att visa hur många som påverkas av reformen. Därefter går forskare och studenter in i arkivet för att arbeta med material som beställts till läsesalen.
I samband med aktionsdagen har media möjlighet att närmare bekanta sig med vilka typer av material som forskare använder och hur modellen med digital leverans konkret försvårar arbetet.
Riksarkivet planerar, med hänvisning till besparingskrav, att lägga ned sina verksamhetsställen i stora universitetsstäder och övergå till att i första hand tillhandahålla material digitalt. I Åbo kommer verksamhetsstället att finnas kvar, men det är öppet för allmänheten endast en dag per månad. Vid brådskande ärenden kan man ansöka om tillstånd att arbeta i arkivet på egen hand under en vecka per månad. Stängningen av forskarsalarna är tänkt att ersättas med digital leverans, men via denna kan man endast beställa en arkivenhet i taget kostnadsfritt och leveranstiden är två veckor. Nästa kostnadsfria beställning kan göras först när den föregående har levererats. Även beställning av några få arkivenheter i digitaliserad form är långsam och forskning kräver ofta genomgång av tiotals enheter. Fler beställningar kan göras mot avgift, men forskare – och särskilt studenter – har inte möjlighet att betala den avgift på närmare 60 euro per arkivenhet som anges i prislistan.
Frågan gäller inte enbart Riksarkivets interna arrangemang, utan rör bredare utbildnings- och vetenskapspolitik samt regional jämlikhet.
Riksarkivet har inte beaktat den kritik som historieforskare länge har framfört: att den modell som ska förbättra tillgången till material i själva verket begränsar forskarnas möjligheter att ta del av det och försvårar, eller i värsta fall hindrar, arbetet. Arkivmaterial används inte enbart av historiker, utan utgör också en central resurs för andra forskare inom både humaniora och samhällsvetenskaper. Att en universitetsstad saknar ett arkiv kan likställas med att undervisa i medicin utan tillgång till ett universitetssjukhus eller i naturvetenskaper utan tillgång till laboratorier.
Finska Historiska Samfundet har föreslagit att en nationell arkivstrategi borde utarbetas för att lösa situationen och har vädjat i frågan till vetenskaps- och kulturminister Mari-Leena Talvitie samt till flera riksdagsledamöter.
Mer information:
Postdoktoral forskare Liisa Vuonokari-Bomström, lmvuon@utu.fi
- Kategoriat:
- Tiedotteet
- Julkaistu: